Inskickat arbete

Projektarbetet

Nu har jag skrivit och ändrat minst tio gånger, blir inte nöjd med min rapport. Blir man någon gång nöjd tro??? Men nu har jag iaf fått ihop texten och väntar på bedömning av några studiekamrater.

Jag är så glad över att jag läst denna kursen och jag känner att jag har utvecklats. Från början var jag väldigt emot allt som hade med dyra digitala verktyg att göra. Speciellt efter de studier jag gjort i verksamheten där det inte ens fins pengar till läromedel. Men idag förstår jag att vi snart inte kommer kunna blunda för vikten av IKT i skolan.

Det är roligt att känna den uvecklingen, att ha vändt från ren aggresion, jag var vansinnig eftersom jag inte hade tillräcklig kunskap i ämnet, till att helt enkelt känna hur IKT måste vara ett självklart hjälpmedel.

Framförallt känner jag att jag fått med mig konkreta tips som bara är att pröva på elever direkt, vilket annars har varit vanligt i min utbildning.

Källkritik

Jag tycker efter avslutat arbete kring källkritik att det fortfarande är ett väldigt svårt område. Jag ser framförallt tidsbrist som källkritikens största fiende. Att hinna analysera källor både för eleven men även pedagogen tar mycket tid, tid som jag hittills inte känner att jag som som både elev och pedagog har. Jag tycker det är synd att inte mer tid eller fokus kanske jag snarare ska säga, läggs på källkritik. Vissa människor kan tack vare sitt självförtroende "ordbajsa" fram mycket utan att ens ha ögnat litteratur en bråkdel av en sekund. Andra kanske läser all litteratur från pärm till pärm. Givetvis är jag väl medveten om att man läser som elev för sin egen skull men samtidigt kan jag tycka att de elever som verkligen lägger ner tid och vill lära sig borde uppmärksammas mer.

Identiteter på Internet

När vi bygger upp synen på oss själva (självuppfattning) så gör vi det enligt Winter och Johansson utifrån hur vi tror andra människor ser på oss. Via Internet och möjligheten till anonymitet kan vi idag skapa oss en "egen" profil. Tittar man på bloggtopplistan syns ett tydligt mönster som framhäver stereotypa ideal.

Ett typiskt exempel för mig är bloggaren Kissie som har gått från en naturlig flicka till att opererat brösten, förstorat läpparna samt blivit sjukligt smal. Vad sänder detta för signaler till alla de som läser om henne? Och hur mår egentligen de som både "blottar sig" men även "späder på" sin profil?

Winter och Johansson menar att om vi förmår att hålla en och samma version av oss själva så känner vi stolthet och får en stabil relation. Med andra ord, genom att förstå att Internet och världen utanför är en och samma enhet minskas risken för att "tappa ansiktet".

Någonstans har detta behov av att hävda sig och visa sig, som jag nämt i tidigare inlägg, börjat. Vad beror detta på? Hur gjorde dessa unga när inte web 2.0 fanns? hur mycket undervisar skolan i identitetsskapande på nätet?

Framtidens mobiltelefoner

Persondatorer har idag fler förmågor än alla de datorer som tog Apollo till månen 1968, Harper och Hirtz (2008). I nuläget börjar gränsen mellan dator och mobil att bli allt mindre. Jag själv har en iphone. Allt jag gör med min dator kan jag göra med min mobil förutom att skapa och skriva dokument.

Ser man på den utveckling som skett bara sedan 1968 så tror jag att vi i framtiden enbart kommer använda oss utav en mobiltelefon som fungerar både som en dator och telefon. Jag tror datorer har blivit utkonkurrerade och istället för att knappa/ trycka in bokstäver och siffror tror jag vi kommer kunna tala in vårt budskap och så skriver/"fixar" mobilen resten.

Vad tror ni om framtidens mobiltelefoner?

Web 2.0 - en ytligare värld?

Sorosh Tavakoli refererat ur Unga nätkulturer menar att vi människor har ett behov av att ta del av små intima situationer i varandras liv. För mig utgör Facebook, Twitter, bloggar osv. ett sätt att hävda sig, visa att man finns och där man i slutändan hoppas på att bli uppmärksammad. Kan någon hålla med om detta?

Givetvis är jag väl medveten om att dessa web 2.0 verktyg är mycket användbara till att sprida och dela information m.m. men tittar jag på mina Facebook vänner så är det sällan någon skriver något av värde. Jag får istället uppfattningen av att folk skriver för att få syns.

Jag är rädd för att denna, enligt min mening, ytliga värld gör sig påmind allt oftare via web 2.0. Jag tror det är viktigt som pedagog att ständigt föra en konversation kring vad eleverna väljer att publicera på nätet och varför. Är det någon som kan dela min argumentation? I så fall, hur ska vi i skolan reagera?

Online-lärande via filmklipp

Efter att ha gått igenom de olika filmer som ligger till grund för de reflektioner vi studenter fått göra i denna kurs har jag insett vilket makt rätt ljud, bild osv. kan ge i undervisningssyfte. Andersson (2009) belyser ljud och bild som motivationshöjande och ett kraftfullt alternativ och stöd för att läsa ensam. Då jag inte är särskildt bra på engelska har filmerna i kursen varit ett otroligt bra vektyg för mitt lärande. Jag har när som helst kunnat stoppa dem, spolat tillbaka, tänkt och reflekterad. Något som aldrig hade varit möjligt under en vanlig föreläsning. Givetvis kommer jag att möta elever som upplever att filmklipp underlättar för deras inlärning också. Utifrån den "flow" känsla jag fick när jag såg filmerna kommer jag att försöka skapa liknande undervisning IRL.

Har ni under er utbildning mött mycket filmklipp och videos? Det har inte jag...