Inskickat arbete

Projektarbetet

Nu har jag skrivit och ändrat minst tio gånger, blir inte nöjd med min rapport. Blir man någon gång nöjd tro??? Men nu har jag iaf fått ihop texten och väntar på bedömning av några studiekamrater.

Jag är så glad över att jag läst denna kursen och jag känner att jag har utvecklats. Från början var jag väldigt emot allt som hade med dyra digitala verktyg att göra. Speciellt efter de studier jag gjort i verksamheten där det inte ens fins pengar till läromedel. Men idag förstår jag att vi snart inte kommer kunna blunda för vikten av IKT i skolan.

Det är roligt att känna den uvecklingen, att ha vändt från ren aggresion, jag var vansinnig eftersom jag inte hade tillräcklig kunskap i ämnet, till att helt enkelt känna hur IKT måste vara ett självklart hjälpmedel.

Framförallt känner jag att jag fått med mig konkreta tips som bara är att pröva på elever direkt, vilket annars har varit vanligt i min utbildning.

Källkritik

Jag tycker efter avslutat arbete kring källkritik att det fortfarande är ett väldigt svårt område. Jag ser framförallt tidsbrist som källkritikens största fiende. Att hinna analysera källor både för eleven men även pedagogen tar mycket tid, tid som jag hittills inte känner att jag som som både elev och pedagog har. Jag tycker det är synd att inte mer tid eller fokus kanske jag snarare ska säga, läggs på källkritik. Vissa människor kan tack vare sitt självförtroende "ordbajsa" fram mycket utan att ens ha ögnat litteratur en bråkdel av en sekund. Andra kanske läser all litteratur från pärm till pärm. Givetvis är jag väl medveten om att man läser som elev för sin egen skull men samtidigt kan jag tycka att de elever som verkligen lägger ner tid och vill lära sig borde uppmärksammas mer.

Identiteter på Internet

När vi bygger upp synen på oss själva (självuppfattning) så gör vi det enligt Winter och Johansson utifrån hur vi tror andra människor ser på oss. Via Internet och möjligheten till anonymitet kan vi idag skapa oss en "egen" profil. Tittar man på bloggtopplistan syns ett tydligt mönster som framhäver stereotypa ideal.

Ett typiskt exempel för mig är bloggaren Kissie som har gått från en naturlig flicka till att opererat brösten, förstorat läpparna samt blivit sjukligt smal. Vad sänder detta för signaler till alla de som läser om henne? Och hur mår egentligen de som både "blottar sig" men även "späder på" sin profil?

Winter och Johansson menar att om vi förmår att hålla en och samma version av oss själva så känner vi stolthet och får en stabil relation. Med andra ord, genom att förstå att Internet och världen utanför är en och samma enhet minskas risken för att "tappa ansiktet".

Någonstans har detta behov av att hävda sig och visa sig, som jag nämt i tidigare inlägg, börjat. Vad beror detta på? Hur gjorde dessa unga när inte web 2.0 fanns? hur mycket undervisar skolan i identitetsskapande på nätet?

Framtidens mobiltelefoner

Persondatorer har idag fler förmågor än alla de datorer som tog Apollo till månen 1968, Harper och Hirtz (2008). I nuläget börjar gränsen mellan dator och mobil att bli allt mindre. Jag själv har en iphone. Allt jag gör med min dator kan jag göra med min mobil förutom att skapa och skriva dokument.

Ser man på den utveckling som skett bara sedan 1968 så tror jag att vi i framtiden enbart kommer använda oss utav en mobiltelefon som fungerar både som en dator och telefon. Jag tror datorer har blivit utkonkurrerade och istället för att knappa/ trycka in bokstäver och siffror tror jag vi kommer kunna tala in vårt budskap och så skriver/"fixar" mobilen resten.

Vad tror ni om framtidens mobiltelefoner?

Web 2.0 - en ytligare värld?

Sorosh Tavakoli refererat ur Unga nätkulturer menar att vi människor har ett behov av att ta del av små intima situationer i varandras liv. För mig utgör Facebook, Twitter, bloggar osv. ett sätt att hävda sig, visa att man finns och där man i slutändan hoppas på att bli uppmärksammad. Kan någon hålla med om detta?

Givetvis är jag väl medveten om att dessa web 2.0 verktyg är mycket användbara till att sprida och dela information m.m. men tittar jag på mina Facebook vänner så är det sällan någon skriver något av värde. Jag får istället uppfattningen av att folk skriver för att få syns.

Jag är rädd för att denna, enligt min mening, ytliga värld gör sig påmind allt oftare via web 2.0. Jag tror det är viktigt som pedagog att ständigt föra en konversation kring vad eleverna väljer att publicera på nätet och varför. Är det någon som kan dela min argumentation? I så fall, hur ska vi i skolan reagera?

Online-lärande via filmklipp

Efter att ha gått igenom de olika filmer som ligger till grund för de reflektioner vi studenter fått göra i denna kurs har jag insett vilket makt rätt ljud, bild osv. kan ge i undervisningssyfte. Andersson (2009) belyser ljud och bild som motivationshöjande och ett kraftfullt alternativ och stöd för att läsa ensam. Då jag inte är särskildt bra på engelska har filmerna i kursen varit ett otroligt bra vektyg för mitt lärande. Jag har när som helst kunnat stoppa dem, spolat tillbaka, tänkt och reflekterad. Något som aldrig hade varit möjligt under en vanlig föreläsning. Givetvis kommer jag att möta elever som upplever att filmklipp underlättar för deras inlärning också. Utifrån den "flow" känsla jag fick när jag såg filmerna kommer jag att försöka skapa liknande undervisning IRL.

Har ni under er utbildning mött mycket filmklipp och videos? Det har inte jag...

Kontrollbehov

Staffan Hansson refererat ur Unga nätkulturen belyser hur skolan alltid legat ett steg efter när det kommer till kunskap om den senaste tekniken. Samtidigt hävdar Annika Zetterström (unga nätkulturer) att lärarkåren är för gammal som en av de större orsakerna till att it-utvecklingen går trögt.

Staffan hävdar vidare att skolan är precis som kyrkan i och med boktryckarkonstens intåg påväg att förlora kunskapsmonopolet och menar att människan reagerar på förändringar för att vi samtidigt tappar förmgan över att ha kontroll. Kan det i grund och botten handla om att vi pedagoger behöver bli bättre på att släppa vårt kontrollbehov?

Katastrofen i Oslo

Karolina Blom refererat ur Unga nätkulturer berättar hur de på communite siten Lunarstorm fungerade som ett kriscenter efter flodvågskatastrofen. Dygnet runt fanns ett 30-tal präster och ungdomsledare tillgängliga. Flodvågskatastrofen var en naturkatastrof som skördade många liv. Katastrofen som i fredags drabbade Oslo i form av bombdåd samt dödsskjutningar berodde på männskligheten. Jag hoppas och tror att Lunarstorm skapar ett kriscentrum återigen och stöttar de barn och ungdomar som behöver stöd.

För mig var det en nyhet att Lunarstorm engagerade sig på detta vis men även som Karolina berättar så använder de sig ständigt utav reklam och kampanjer för att utveckla användarnas etik och moral och minska ex. skitsnack. Lunarstorm menar att användarvillkoren enbart läses en gång och är därmed lätta att lömma av. Genom olika reklam och kampanjer vill Lunarstorm uppmana användarna till vilka regler som gäller. Det här tycker jag är en oerhört bra grej som visar att communities inte bara är en sociala arena utan även en arena som försöker uppfostra och vägleda dagens ungsomar.

Vad anser ni om katastrofen i Olso, hur har ni tagit del av all information? Hade inte Internet funnits i mobilen hade jag för det fösta inte vetat om något förän in på lördagen.

Lag och rätt på Internet

När det gäller personuppgifter och hur de får hanteras vi undervisning via nätet så gäller personuppgiftslagen, PUL. Den är till för att skydda varje människas anonymitet och intigritet och innebär att uppgifter om dig enbart får lämnas om du har gett ditt samtycke. Personuppgiftsbehandling får dock göras om den är nödvändig för ett visst ändamål, ex. bedriva en utbildning.

Skolor och institutet är statligt ägda och hör därmed till myndigheter. Allt som skapas eller skickas in till myndigheter går under offentlighetsprincipen vilket innebär att de blir allmänna handlingar.

Kommunikation så som chatt och webbsidor osv. (elektroniska anslagstavlor) som sker via online-lärande får inte innehålla påhopp osv som bryter BBS lagen. Den som skapat sidan bär ansvar för att ta bort dessa. En interaktiv webbplats bör inte lämnas under uppsikt mer än en vecka.

Allt material som ligger på nätet är precis lika skyddat som material ur en bok eller på en cd-skiva. För att få veta om man får använda materialet är enklaste sättet att fråga upphovsmannen (skaparen). Fotokopior och kortare citat får kopieras men då måste upphovsmannen göras synlig. Upphovsrätten ger upphovsmannen rätten att bestämma hur deras verk får användas.

Lagen om privat bruk innebär att du som privatperson får framställa några få kopior av ett upphovsrättsligt skyddat material utan att be upphovsmannen om tillstånd, men bara använda det för ditt enskilda bruk.

Den som berger att få se allmänna handlingar har rätt att få tillgång till dessa snarast möjligt. Den som ger ut dessa får aldrig fråga varför och vem som ska ha det.

Creative Commons för det enklare för lärare att hitta, dela med sig och kombinera material. Det hjälper även elever att hitta material som de kan använda och som inte strider emot lagen. Creative Commons är är ett licenssystem som ger användaren möjlighet att diktera villkoren för hur andra kan utnyttja ensamrätterna till verket. Licensen som sedan skapas är oåterkallelig. Creative Commons består av licenserna; erkännande, icke kommersiell, inga beararbetningar och del lika. Sedan kan dessa kombineras ihop med varandra. Du finner mer om dess innebörd i boken Cpyright - Copyleft skriven av Mathias Klang.

Hur mycket av lag och rätt på Internet hade ni mött innan denna kurs? Då tänker jag i er tidigare utbildning.

Eget lärobjekt

Då jag är extremt stressad just nu så valde jag att lägga upp en pdf fil utifrån ett eget recept. jag har dock aldrig mött hur man gör en pdf fil och detta känner jag att jag kommer ha stor nytta utav i framtiden.

Mobiltelefonen som verktyg för lärande

Just att mobilblogga till blogger fungerar inte för mig. Jag får inget sms eller mail tillbaka om en användarkod. Men jag har mobilbloggat via devote.se och blogg.se och tycker mobilblogga är suveränt. Speciellt när man vill ladda upp någon bild. Då tycker jag det är enklare att posta den via mobil än att behöva lägga in bilden från telefonen till datorn och sedan ladda upp den.

Mitt egna koncept kring att använda mobilen i undervisningen skulle kunna vara dels som miniräknare men sedan ser jag mobilbloggande som ett enkelt och snabbt sätt att förmedla och publicera något. Winter och Johansson (2009) belyser datorer som skapare av virtuella arbetsplatser. Vidare hävdar Bo Dahlblom refererat ur Johansson och Lindblom (2007) att vi i framtiden inte kommer ha några skolbyggnader kvar utan virtuella klassrum kommer prägla undervisningen. Här tror jag mobilen är en början på Dahlbloms teori då jag tror precis som han att skolans undervisning tids nog kommer övergå till online-klassrum och datorer, mobiltelefoner osv. kommer figurera i en och samma produkt.

Vad jag har fått lära mig i min utbildning är att utvärdering är viktigt. På ett lite roligare men även smidigare sätt kan eleverna snabbt och enkelt publicera egna tankar och reflektioner via mobilen när som helst och som jag som lärare sedan kan gå in och ta del av.

Tror ni att framtiden kommer präglas av virtuella klassrum?

Staden som aldrig sover

Då jag är bekant med power point sedan tidigare har jag valt att göra min presentation via google docs. Det var något nytt för mig och programmet fungerade lika bra som power pint enligt min mening. Sedan var det väldigt enkelt att lägga upp det hela på bloggen. Visst har power point mer effekter att lägga till än vad jag uppfattade att google docs hade men samtidigt berättar ju Stefan men även filmen "How to use Powerpoint" att en presentation inte ska innehålla några onödigheter.

Min presentation består av egna bilder som jag tagit när jag var i New York och handlar just om staden och mina tips för de som ska åka dit för första gången. jag har använt ytterst lite text och istället valt att låta bilderna tala sitt språk. Istället har jag tänkt att jag berättar om varje bild.

Jag har ställt in sidbyte på presentationen var femte sekund men givetvis är tanken att jag byter sida själv när jag är färdig med varje bild.

"Ipot"

Något jag kom att fastna för var när jag i Winter och Johansson (2009) stötte på ordet "Ipot". En "Ipot" är en form av vattenkokar som används främst i Japan. Denna vattenkokar är i sin tur kopplad till Internet. Tanken är att när de den äldre generationen kokar sitt te så kan deras släktingar gå in på en viss webbsida och läsa av om "Ipoten" använts under dagen och på så vis se att de äldre mår bra. För mig låter detta helt otroligt men det får mig ändå att tänka ett steg längre, kommer liknande verktyg att konkurrera ut telefonsamtalen i framtiden?

Lärande spel

Jag valde att testa flera olika spel inne på svt:s hemsida. Jag upplever att de flesta utav dem var ganska så svåra. Jag hade fullt schååå om man säger så :). Tempot var relativt högt på de olika och de krävdes att du som spelare kunde läsa men även ha en tillräckligt utvecklad motorik för att hantera musen och tangentbordet.

Franklin och Van Harmelen (2007) ser web 2.0 som skapare av ett livslångt lärande vilket Lgr 11 bl.a. belyser som ett utav skolans uppdrag. Givetvis tycker jag att även skolbarnen i de lägre åldrarna tidigt ska få möta web 2.0.

Men jag har svårt att se just dessa spel som något vidare användbart i en undervisning med barnen i årskurs ett, just nu. Kanske att vissa klarar av dem när de kommer upp i åk. 2-3. Finns det möjlighet till att erbjuda eleverna datorer på skolan är spelen roliga och absolut värda att testas i undervisningssyfte. För lika väl som de mindre barnen lär sig klippa och klistra för hand, lika viktigt om inte ännu viktigare tycker jag är att de får lära sig hantera och arbeta med datorer och på så sätt arbeta upp sin motorik. Fördelen med många utav de olika spelen är att användarna får höra orden även upplästa för dem och kan få dem upprepade för sig om och om igen. Men säg om ett par år, så tror jag alla barn när de väl börjar skolan är data-vana och då kan även lärare för de lägre åldrarna använda sig mer utav den "nya" webben. Eller vad tror ni?

Interaktiva tavlor

Jag valde SMART board då det är den enda jag har hört talats om tidigare genom andra studenter i min ”klass”. De har mött SMART board på sin praktik och jag har därför valt att kontakta en utav dem för att höra hennes uppfattning för att lättare kunna bilda mig en egen uppfattning. Den introduktionsfilmen som även ligger uppe på BILDA om just SMART board fångade även mitt intresse mest. Min första uppfattning är att den känns enkel och tydlig. Lika väl som som att jag som pedagog kan använda den vid genomgångar osv. lika väl ser jag att elever kan utnyttja verktyget själva eller vid redovisningar osv. SMART board blir ytterligare en undervisningsmetod och en variation av metoder tror jag ger bästa utbildning. Att nöta in kunskap ser jag som ett gammaldags synsätt. Att istället låta eleverna arbeta kring något med olika metoder och med variation tror jag är effektivare.

De största likheterna med interaktiva tavlor och whiteboard tavlor eller som på min praktikplats den gamla hederliga svarta tavlan med tillhörande kritor, är att bägge bygger på att pedagogen i sin undervisning använder sig av genomgångar. För övrigt tror jag elever mer attraheras av interaktiva tavlor då de mer liknar verktyg som de är vana vid hemmifrån än att t.ex. sitta ner och skriva för hand med papper och penna. Frågan jag ställer mig är vilket som framtiden mest kommer ställa krav på, att människan skriver snyggt för hand eller har fått upp farten på att skriva på ett tangentbord eller lärt sig dra, klicka eller dutta på en skärm? Jag tror ju på det sista påståendet.

Med interaktiva tavlor kan pedagogen lätt spara sina anteckningar och antingen skicka dessa till eleven eller skriva ut dem i pappersformat. Just i detta fall ser jag en förändrad syn emot när jag själv gick i skolan. Då låg fokus väldigt mycket på att ta eget ansvar och missade man något så fick man själv ta reda på vad det var. Läraren hade inte tid att ”hjälpa en elev ikapp”. Här däremot och som jag även märkt på min nuvarande utbildning är att pedagogerna har en ändrad syn. De lägger stor vikt vid att få oss studenter att förstå och processen har blivit viktigare nästan än produkten. Visst kan det ha att göra med att jag blivit äldre och så vidare men jag tror faktiskt och hoppas att detta synsätt även genomsyrar grundskolan. Det är ju trots allt för eleverna som pedagogerna arbetar och förstår de så har man ju misslyckats i sin lärarroll. Interaktiva tavlor ser jag som en oerhörd resurs i detta arbete.

Tyvärr som med mycket annat kring digitala verktyg är den ekonomiska aspekten. Pengar sätter stopp för många nya verktyg. De kommuner med bra ekonomi och som har tillgång till digitala verktyg så som interaktiva tavlor ger andra förutsättningar, kunskaper och erfarenheter för sina elever än de skolor som kämpar emot pengafrågan jämt och ständigt. Här ser jag att ett farligt ”glapp” kan uppstå eller redan uppstått (vad vet jag) då eleverna efter avslutad skolgång kommer ut med olika erfarenheter och kunskaper vilket resulterar i att skolan inte ger en likvärdig utbildning oavsett var i landet eleven går, vilket LGR 11 men även Lpo 94 starkt betonar som ett krav. Jag tror även det är viktigt att de pedagoger som ges tillgång till interaktiva tavlor även får kunskap om olika användningsområden för själva verktyget så det inte enbart innebär att de bygger upp en undervisning genom envägskommunikation där läraren använder sig utav genomgånger. Jag tror på aktiva elever som lär sig genom att kommunicera med varandra.

Dataintrång hos Pentagon - cyberrymden och livet på jorden enas äntligen?

Jag sitter och kollar på nyhetsmorgon på tv 4 när ett inslag från USA och Pentagon visas. Tydligen har Pentagon igår haft ett av de största dataintrång någonsin. I och med detta intrång svarar USA att de kommer reagera på precis samma sätt som om ett intrång hade skett på land, alltså med en militär aktion. Detta synsätt understryker och poängterar för mig mycket utav de jag läst i kurslitteratur. Bl.a. belyser Winter och Johansson (2009) hur Internet och livet IRL lätt upplevs som två olika världar. Jag kan inte säga att jag delar USA uppfattning med att ta till militära aktioner, någonsin, oavsett vad som skett. Däremot vill jag belysa hur enligt min uppfattning utvecklingen gått framåt där USA faktiskt visar att det som sker i cyberrymden och det som sker på jorden numera ses som en och samma handling.

Jag hoppas pedagoger ute i olika verksamheter lyfter fram detta hos sina elever. Att ett brott är ett brott, oavsett vart det sker!

Hur ser ni på USAs syn i det här fallet?

Så, min podcast-reflektion

Okaj, var ska jag börja :)?

Det har varit sjukt roligt att göra en podcast men jösses vad det var både klurigt, pilligt och tidskrävande. Jag har suttit i två dagar i sträck, helt uppslukad. Rätt häftigt att uppleva det ”flowet” som bl.a. Winter och Johansson (2009) belyser att elever hamnar i när de bl.a. spelar dataprogram (att förstå hur barn känner, tänker och tycker tror jag är en väldigt viktig uppgift i rollen som lärare).

Jag tänker att podcast är ett ypperligt tillfälle när jag vill fånga elever via distans. Ett roligare sätt att ge information, uppgifter osv. Jag tänker även att podcast kan användas i form av en radiokanal till föräldrar. Jag har mött föräldrar på min praktik som är rädd för att de ska hjälpa sina elever på fel sätt, eller andra föräldrar som inte förstår hur barnen numera får lära sig att räkna, olika algoritmer osv. En radiokanal kanske är en lösning.

Som jag själv upplevt dessa två dagar är att podcasting tar tid. Speciellt om man är noggran av sig :). Givetvis tar allting längre tid när man gör det för första gången, men hade jag inte haft videostödet ifrån Stefan så hade jag aldrig förstått hur jag skulle gått till väga. Det kan jag tycka är en nackdel. Att programmet var såpass avancerat, i alla fall för min nuvarande kunskapsnivå.

I vilken arena (situation, plats) ser ni podcast har sin hemmaplan (främsta användningsområde)?

Övningsuppgift i Bilda-arkivet

Jag har nu suttit ett par timmar och provat mig fram i BILDA. Jag har gjort olika sidor med bl.a. en enkät ett test och lagt upp lite bilder osv. Det är egentligen ett fantastiskt verktyg. Och så mycket roligare de är att jobba via dator än att sitta och klippa och klistra in material för hand. Oerhört mycket tid sparas genom ett sådant här verktyg.

Jag utbildar mig ju mot de lägre åldrarna och funderar mycket på hur jag skulle kunna dra nytta av ex. BILDA i min kommande verksamhet. När eleverna går i åk. 2-3 kan jag tänka mig att de hanterar och kan ta sig fram på ett sådant här verktyg. Men hur kan man använda lärplattformer i de yngsta skolåren? Är det någon som har något konkret tips?

Reflektion kring lärplattformar

Då jag för tillfället studerar på Högskolan Väst är jag insatt i deras lärplattform som heter DISCO. Det tog mig ett tag måste jag erkänna, att förstå mig på och hitta alla funktioner, sidor osv. Men nu när jag väl är igång så fungerar DISCO suveränt. Om jag däremot jämför med KTHs lärplattform BILDA så går det inte att komma ifrån att den är betydligt enklare. På ett par timmar, knappt de, var jag redo att starta igång mitt arbete i BILDA. Marc Prensky refererat i Franklin och Van Harmelen (2007) benämner dagens barn och ungdomar för ”digitala infödingar” med sämre förmåga att behålla kvar sin uppmärksamhet men bättre förmåga när det kommer till att koncentrerar sig på olika medier samtidigt. Alla datorprogram, filmer och spel osv. skapar lätt ett ”flow” som i den verkliga världen kan vara svår att finna. Att tvingas ha tråkigt och finna utvägar av egen kraft är förmågor som vi sällan ges i dagens samhälle, Winter och Johansson (2009). Jag behöver inte gå längre än till mig själv. Jag anser att jag står med en fot i varje ”generation”. Ena foten i ”de digitala infödingarnas” och den andra hos den äldre generationen som i många fall har svårt att hänga med i den ökade förändringstakt som sker inom den digitala tekniken. När det tar för lång tid att förstå hur jag ska gå tillväga tappar jag lätt både koncentrationen och humöret. Det jag vill få sagt med detta är hur viktigt jag tror det är att de lärplattformar som används är enkla och tydliga och är uppskattade bland elever.

I framtiden så tror jag att lärplattformar och OER har tagit över den fysiska skolan. Jag tror precis som Bo Dahlblom refererat ur Johansson och Lindblom (2007) på det virtuella klassrummet där kommunikationen kommer sker över Internet. Detta tror jag ger en snabbare kommunikation men även en intimare. Lindqvist och Thorslund (2008) hävdar att Internettillvaron är för många ungdomar en form av förlängning av deras liv utanför datorn vilket resulterat i att barn och ungdomar vågar och är mer intima och berättar mer om sig själva. Detta tror jag kommer generera i att pedagoger och elever får en närmare kontakt och förståelse för varandra och pedagogen ges möjlighet till att bättre vägvisa eleven framåt. Jag tror lärplattformar i framtiden kommer vara inriktade ämnesvis och yrkesvis. På varje ämne eller yrkesutbildning (sin sida på lärplattformen) så kommer experter vara verksamma och dela med sig men även utbilda eleverna utifrån senaste forskning. Detta tror jag kommer leda till att vi får samhällsmedborgare som arbetar med det som de är duktiga på, när det behövs och där det behövs. Jag kan även tänka mig att olika företag blir en del i lärplattformar och utbildar elever till exakt vad företaget är i behov av. Vi pedagogerna kommer att verka som vägvisare och hjälpa eleven och undervisare i reflektion, analys och källkritik. Det är vad jag tror men även undervisa i ex. grammatik, hur texter är uppbyggda och skrivs osv, etik och moral. Sedan tror jag även pedagoger kommer stå som grundare till lärplattformer och vara de som väljer vilken typ av metod och tekniskt verktyg som lämpar sig bäst i de olika undervisningarna. Genom lärplattform som utgår ifrån varje elevs intresse tror jag vi får motiverade elever som vill lära sig och som ser en mening med sin utbildning.

Tror du det är möjligt med en lärplattform som uppfyller allt, som jag tror?

Referenser:

Franklin, T. & Van Harmelen, M. (2007). Web 2.0 for Content for Learning and Teaching in Higher. Hämtad 7 juni, 2011, från Independent Consultant and University of Manchester, http://www.jisc.ac.uk/media/documents/programmes/digitalrepositories/web2-content-learning-and-teaching.pdf.

Johansson, K., Lindblom, P., Rask, S. (2007). Unga nätkulturer: Röster om nätet, framtiden, värderingar och lärande. Stockholm: Ekotryck Redners. Hämtad från: http://www.kks.se/om/Lists/Publikationer/DispForm.aspx?ID=152.

Lindqvist, J. & Thorslund, E. (2008). Ungas integritet på nätet: En guide för föräldrar, pedagoger och andra viktiga vuxna. Ödeshög:DanagårdsLiTHO. Hämtad från: http://www.medieradet.se/Bestall--Ladda-ned/Produkter/Ungas-integritet-pa-natet/.

Winter, S. & Johansson. P. (2009). Digitalis Filosofi: Människor, modeller och maskiner. Riga: Livonia Print. Hämtad från:http://infontology.typepad.com/digitalisfilosofi/.

Min podcast

Kommer i eftermiddag :), måste hem och fixa det sista hos päronen! :)

Reflektion kring Twitter

Jag tycker Twitter är ett enkelt socialt nätverk som ger användaren möjlighet att följa alla möjliga typer av människor, världen över. Hur fräckt är det inte att läsa om olika kändisar och vad de sysslar med för att bara nämna ett exempel :)?

Jag är sedan några år tillbaka med i Facebook. Som Henrik Wideaus berättar i filmen från pedagogiskt centrum i Södertälje, så är Twitter likt Facebook just när det kommer till Facebook och dess statusuppdateringar. Twitter tar sin utgångspunkt i korta meddelanden om vad man gör, tänker på, eller behöver osv. Vidare belyser Wideaus hur Twitter bygger på en form av utbytesekonomi mellan dess användare. Jag tänker att Twitter kan figurera liknande OER, där lärare delar och tar del av varandras kunskaper osv. Fokus ligger därmed på att skapa debatter men även använda Twitter som en form av hjälp där svaren ges snabbare än i mailformat.

Givetvis är jag misstänksam mot all denna hets som finns i samhället där folk vill hävda sig och uppdatera vad de gör osv. Frågan är om vi människor mår bättre av det rent psykiskt. Och frågan är hur sanningsenliga alla uppdateringar är? Vem uppdaterar man för och varför? Det är viktiga frågor som jag anser att vi pedagoger behöver behandla i skolan. Bara en sådan sak som att skriva att man ex. är på Liseberg så skyltar man öppet med att man ex. inte är hemma och har en tom bostad.

Vilket användningsområde ser du främst med Twitter?

Twitter

Min twitter-adress - enjoy ;)

Sociala bokmärketjänster

Att använda sig utav sociala bokmärketjänster tror jag frmförallt spar mig otroligt mycket tid och kraft. Inom ett klick kan jag följa alla sidor som jag vill. Jag kan även få upp ögonen och ta del av andra liknande sidor som jag är intresserad utav genom att söka på olika taggar. Jag tänker att som pedagog skulle man kunna skapa ett bokmärke där olika webbadresser är samlade som kan vara till nytta för den enskilda eleven, ex. olika sölsajter osv. Genom att ge eleverna tillgång till detta bokmärke kan de arbeta sig fram enskilt och individuellt.

Delicious

Min bokmärkssamling

Wikipedia

Jag vill ge ett exempel från den klass där jag gör min vfu. Flera elever bor på bondgård och visar ett stort intresse för lantbrukeri. Så fort de ges en chans att skriva, läsa eller pratar om något de finner intressant återkommer de ständigt till olika traktorer och verktyg osv. De använder avancerade ord som jag själv inte har någon aning om vad de betyder. Jag hade tyckt det hade varit intressant att låta eleverna läsa om sina intressen och kunskapsområden på wikipedia. Vem vet, även om de bara är 7 år så kanske de har mycket att tillägga och förmedla i diverse artiklar. Även om de inte kan läsa eller skriva så kan ju alltid en pedagog göra det åt dem. För mig som pedagog anser jag att detta är ett perfekt undervisningstillfälle där eleverna ges en undervisning som bygger på deras egna intressen och som lär dem att reflektera, anaysera och känna självförtroende.

För att kunna genomföra en sådan här typ av undervisning krävs dock datorer vilket inte finns i överflödd på min praktik. 22 elever får samsas om en dator!!!

Den ändringen jag gjorde på Wikipedia handlade om en kändis då jag imorse läste en kändisblogg och fick reda på att Victoria Beckham fått en flicka i går. När jag gick in och läste om henne på Wikipedia hade ingen hunnit ändra och lagt till denna nyhet. I och med att jag uppdaterade sidan stämmer nu den informationen. Att vem som helst kan ändra i en artikel ser jag som en enorm tillgång eftersom informationsflödet i dagens samhälle ständigt ger oss ny inforamtion och när alla hjälpas åt att förmedla det senaste så förblir wikipedia ständigt uppdaterat. Nackdelen som jag ser med Wikipedia är dess trovärdighet eftersom författaren ges möjlighet att uppdatera falsk information.

Artikel i Wikipedia

Victoria Beckham

Blogg fem

Winter och Johansson (2009) belyser Facebook med dess över 200 miljoner användare som ett relativt ytligt socialt system. Som medlem ges du enbart möjlighet att godkänna andra medlemmar som dina vänner eller välja att avstå. Dina vänner på Facebook ser alla lika ut vilket jag tycker signalerar vänskap på ett felaktigt sätt.

Det som fick mig att skriva detta inlägg är den reflektion jag gjort över den makt som skaparna av program och communitys besitter. Exemplet ovan visar hur Facebooks skapare faktiskt styr hur den sociala interaktionen sker i deras program. De ger en syn av vänskap som ganska svart-vitt för deras medlemmar. Hur påverkar deras syn på vänskap våra vänskapsrelationer då som sagt över 200 miljoner är medlemmar? Har vänskap blivit något enkelt och ytligt?

Personligt inlägg

Efter att ha varit frånvarande ett tag ifrån bloggen förutom inläggen igår, så vill jag bara meddela att vi har fått ett dödsfall inom familjen. Det är första gången som någon "nära" gått bort för min del. Det kan hända att jag kanske kommer vara lite frånvarande här, men jag skall allt fullfölja kursen. Jag känner att den är nödvändig att ha med i bagaget när jag om tre terminer kliver ut i arbetslivet. Förra och förr förra veckan ägnade jag mig åt att läsa in kurslitteraturen. Det tog mycket tid då jag skriver ner allt jag finner intressant just för att jag vet att jag lär mig bäst på det sättet. Men jag måste erkänna hur positivt överraskad jag är över all litteratur och all ny kunskap som jag har tagit till mig. Hittills, och då har jag knappt gjort en femtedel av kursen, så har jag lärt mig mer än vad jag någon gång gjort på mina tidigare kurser på högskolan.

Delade videofilmer

Jag gillar Youtube just därför att det ger mig som användare att blicka in i andras liv, se sport klipp, se humoristiska klipp... Ja, se det mesta helt enkelt.

Franklin och Van Harlemen (2007) refererar i sin rapport till Marc Prensky, som benämner dagens barn och ungdomar för "digitala infödingar". Vidare belyser han hur dessa "digitala infödingar" besitter kortare uppmärksamhet men större visuell förmåga. Detta ser jag givetvis som en viktig synpunkt i min framtida undervisning då jag håller med i Prenskys resonemang. För mig blir det viktigt att utgå ifrån den enskilda elev, ta till vara på han/hennes tidigare erfarenheter och resurser för att bygga vidare en kunskapsutveckling. På samma sätt som jag blev väldigt berörd, intresserad och kunskaper rikare av Youtube klippen som ligger under avsnittet "Om Web 2.0" , på samma sätt ser jag en möjlighet att motivera mina kommande elever, fast om ämnen som då berör dem. Bara lite musik i bakgrunden skapar en känsla. Och att just lyckas skapa en känsla hos sina elever tror jag är viktig för att kunna skapa och lagra information, reflektion osv. i långtidsminnet.

Min Youtube-kanal

http://www.youtube.com/user/kastrul20

Mitt favoritklipp från Youtube

Delade bilder

Att använda sig utav flickr tycker jag känns tryggt ur två synsätt. Det ena är att jag vet att mina bilder som jag laddar upp aldrig kan "försvinna" som de kan göra när de ligger uppladdade på en dator. Det andra är att jag tycker tjänsten flickr känns trygg. Jag kan välja vem som ska se mina bilder och jag kan välja om jag vill sätta copyright på dem.

Jag känner att som pedagog kan jag skapa ett konto som jag tillsammans med mina elever kan använda för att publicera upp bilder men även för att dela med och visa för intresserade föräldrar osv. De ges en chans att få inblick i sina barns vardag. Sen tycker jag det är ett bra alternativ för eleverna att använda sig utav när de letar bilder osv. till arbeten m.m. De kan även förstå och få en verklig inblick i hur copyright fungerar genom att själva ladda upp bilder och avgöra hur de vill att deras bilder ska användas vidare och på så sätt förstå hur viktig licenser är!

Härlig sommarbild hämtad från Flickr

Av;
Let Ideas Compete´s photostream

Flikcr - sida

http://www.flickr.com/photos/lisaviktoria/

Google Docs

Då vi har i min utbildning arbetat med/genom Google Docs så vet jag hur verktyget fungerar. Jag tycker det är bra och smidigt då alla medlemmar kan skriva från sin egna dator och ändå sammanföra allt i ett dokument. T.ex. gjorde vi ett grupparbete hemifrån för att testa om det fungerade genom Google Docs. Givetvis gjorde det de men i slutändan var vi dock eniga om att samla gruppen IRL och strukturera upp det hela. Det som talar emot att använda sig utav Google Docs som jag kan se är att ens konto kan bli ”kapat”. Visserligen har aldrig jag varit rädd för att något sådant ska inträffa men den sista tiden tycker jag många vänners konto blivit de på facebook. Det får ju mig givetvis att tänka på att det även kan ske med ens dokument som ligger sparade på Internet. En annan nackdel som jag kan se är om websidan ligger nere och att man inte kommer åt sitt dokument. Men dessa nackdelar anser inte jag kan mäta sig med alla de fördelar som delade dokument erbjuder.

Jag testade Ackrobat för att jämföra med Google Docs. Jag anser att även detta verktyg är enkelt att använda. Det jag ser som positivt är hur varje medlem kan lägga till ”pratbubblor” och kommentarer mitt i texten på ett enkelt och smidigt vis. Det lyckades aldrig vi hitta eller förstå i Google Docs. Annars tycker jag Ackrobat verkar snarlikt Google Docs. Men jag tänker absolut testa programmet i höst och visa mina studiekamrater. Det skulle vara intressant att se hur Acrobat fungerar när flera användare är inloggade på samma gång. Vi upplevde nämligen att Google Docs var aningens långtsamt och segt när flera skrev i dokumentet på samma gång.

RSS

Jag har sedan länge använt mig utan bloglovin som fungerar på ungefär samma sätt som RSS men skillnaden är att bloglovin enbart rör bloggars uppdateringar. RSS ger möjlighet att hålla koll på allt som jag finner av värde på Internet. För mig är RSS ett nytt verktyg. Jag har hört talas om de tidigare men aldrig förstått vad de egentligen inneburit. Jag besöker bloglovin flera gånger varje dag. Jag tycker det är ett oerhört smart verktyg. Men nu, efter att ha förstått vad RSS är och hur det fungerar så kommer jag överge bloglovin och ersätta med RSS. För det är ju inte bara bloggar jag följer och läser på nätet och genom RSS får ju nu allt jag finner av värde att läsa, på en och samma plats. Egentligen är det helt fantastiskt. Genom att kategorisera och skapa olika mappar får jag en snabb överblick över inom vilka områden som de senaste uppdateringar gjorts.

Med google reader kom jag snabbt igång och förstod hur jag skulle gå tillväga. Det är ett tydligt och enkelt verktyg.

I min framtida lärarroll anser jag att RSS är ett verktyg som jag kommer att ha stor nytta utav då jag tror tid är en vara som jag inte kommer ha gått om och RSS hjälper mig att spara tid. Jag kan genom RSS uppdatera mig på mina elevers senaste blogginlägg, jag kan ständigt hålla mig uppdaterad om vad som sker och diskuteras inom olika ämnen som rör mig och mitt yrke osv. genom att enbart besöka en webbsida.

Bloggar

Det jag anser är bäst med bloggar är att de ger möjlighet till snabb, personlig kontakt med hela världen. Du kan ex. via bloglovin prenumerera på bloggar och bli upplyst när någon uppdaterat sin blogg. Många bloggar handlar om privata saker, "dagböcker", men jag anser att pedagoger mycket väl skulle kunna lägga ut föreläsningsmaterial och egna tankar osv. på en blogg.

Fördelarna är som ovan nämnt att de ger snabb och personlig kommunikation. Vem som helst kan skapa sig ett eget konto och blogga gratis. Nackdelar är att vem som helst kan skriva i princip vad som helst. Här gäller det att vi pedagoger lär barn och ungdomar att samma etik och moral som vi har i det verkliga livet, samma gäller på nätet. Annan risk jag kan se är att alla kanske inte tänker på hur de verkligen blottar sitt liv när de skriver personliga inlägg. Det som publiceras hamnar på nätet och läses garanterat av någon annan, oavsett om bloggen är anonym kan de vara relativt lätt att ta reda på vem han/hon är, om det vill sig riktigt illa. Givetvis kan även bloggar vara destruktiva och uppmana till en icke hälsosam livsstil.

Jag har testat de flesta bloggverktyg, bl.a. blogg.se, blogger, devote. Jag har mest använt blogg.se då jag tyckt den varit enkel och tydlig. Men på sista tiden har jag mer och mer övergått till att använda devote.se. Jag gillar deras upplägg bättre. Jag anser att den har mer funktioner än blogg.se och jag kan utan problem mobil-blogga vilket är hur bra som helst.

Jag kommer blogga vidare till och från även efter detta. För mig är det ett bra sätt att få skriva ner och sätta ord på mina tankar men även läsa om andra människor och deras liv, lycka och problem. Att blogga har periodvis gjort att jag känt mig mindre ensam och hjälp mig framåt i livet. Men jag vet dess negativa baksidor också, bl.a. som jag nämnde ovan. Och när jag, för jag tänker använda mig utav bloggar i min verksamhet, för in bloggar i den dagliga verksamheten så vet jag också av egna erfarenheter vad för typ av "farorna" som finns. Det tror jag att jag kommer ha nytta utav.

Analytisk eller syntetisk?

Dunn och Dunn, två forskare, har studerat och kommit fram till att information som ska läras in sker utifrån två olika aspekter; analytiskt och syntetiskt förhållningssätt.

Analytisk inlärningsmetod innebär att eleven ser till helheten av en uppgift och lära genom att stegvis närma sig sitt mål genom olika resonemang och teorier som tillslut bildar en helhet, ett resultat.

Syntetisk inlärningsmetod innefattar istället att eleven har ett behov av att skaffa sig en översikt över vad de ska kunna. Eleven går alltså först in på de olika delarna innan den sätter igång och arbetar för att få ett resultat.

Det som fascinerar mig med dessa två förhållningssätt, som jag bl.a. tidigare mött i min utbildning när vi arbetat med olika läsinlärningsmetoder, är hur de skiljer sig så mycket ifrån varandra och att jag själv kan se mig som en typisk användare av den syntetiska metoden. Jag har ett extremt behov på att från början kunna se översiktligt innan jag tar itu med de olika delarna. Jag har även ett starkt behov av att strukturera upp mitt arbete på mitt sätt, vilket Dunn och Dunn hävdar är typiskt för en syntetisk inlärningsmetod.

Vilken inlärningsmetod använder du dig av? Kan du känna igen dig i antingen den analytiska eller syntetiska metoden?

Internet och utanförskap

Något jag alltid har fått höra är hur Internet kan vara farligt för barn och ungdomar då mobbning och utanförskap lätt kan ske där. Men som Elsa Dunkel menar så förekommer exkludering av människor överallt i samhället. Internet däremot kan faktiskt ses som ett sätt att avslöja mobbare osv. då allt som skrivs lättare blir synligt, INTRESSANT!

Framtidens jobb

Michael Wesch med studenter (2007) förespråkar att dagens elever kommer att inom åldern av 38 år, haft mellan 10-14 olika arbeten.

Ser man tillbaka i tiden har vi i dagsläget oerhört mycket fler utbildningar att välja mellan emot för bara 20 år sedan. Jämför man den exploation av olika yrken som skett på senare år kan det vara intressant att tänka hur vår framtid kommer att se ut. Jag tror inte att utvecklingen kommer gå långsammare än i dagsläget, snarare tvärt om.

Datorer ger oss möjlighet att ha komtakt och uppsikt över hela världen. Frågan är om skolan förbereder sina elever inför att bli en framgångsrik samhällsmedborgare i det 21:a århundradet?

Albert Enstein sa, "we can´t solve problems by using the same kind of thinking we used when we created them".

Jag tolkar detta citat som att vi pedagoger alltid måste komma ihåg att från det ögonblicket ett problem uppstår till dess att det behöver lösas, så har mycket utvecklats och förändrats. Med denna kunskap i bagaget, vad kan vi dagsläget förändra och förbättra för att utveckla 21:a århundradets samhällsmedborgare?

Aha-upplevelser genom filmen "pay"

Genom filmen "pay" väcktes många tankar hos mig.

Vi förväntar oss mycket utav våra elever, vi vill att de ständigt ska utvecklas. Faller någon utanför ramen av det "normala" blir vi bekymrade (mina egna erfarenheter). Jag anser att det i dagens samhälle råder en form av hysteri kring diagnoser och dess vikt att behöva fastställa dem. Jag tycker att strävan efter dessa diagnos är ett tecken på okunskap kring ett normkritiskt förhållningssätt. Vad är det som säger att de elever som ses som icke "normala" bär ansvaret? Det kanske helt enkelt är så att vår undervisningen inte upplevs intressan och når ut till dessa? Jag tror det är skolan som skapar problem hos elever, inte tvärt om. Alla är vi olika och det är just det som gör oss unika. Som pedagog anser jag att du måste möta varje enskild elev som för den blir på bästa möjliga sätt. Visssa elever kanske tycker det är helt meningslöst att skriva berättelser men de skickar gladeligen mail och sms på fritiden. Borde inte vi pedagoger då ta tillvara på denna vetskap?

Exmepelvis går det ju att skicka ut läxor och veckomeddelanden osv. via sms eller mail. Det blir både miljövänligare men även en säkrare då lösa papper är lättare att hinna tappa bort innan de ens når mottagaren. Sms/mail når mottagren däremot direkt.

Jag vill avsluta detta inlägg med ett citat från Albert Einstein, "If you can´t beat `em, join `em!"

Känner man stor osäkerhet kring IKT i sin undervisning, ja, varför då inte engagera och ta hjälp av eleverna? Vygotskij förespråkar proximal utveckling där människan lär av varandra och jag tycker det jag nämt ovan är ett bra exempel på just en sådan utveckling.

IKT, kunskap och ekonomi

Mycket talar för IKT och dess positiva inverkan på både utbildning och utveckling då elever i dagens samhälle är uppvuxna i ”Internetgenerationen”. Men de erfarenheter jag har är att den tekniska utrustningen i skolans verksamheter i många fall är obefintlig. I tider där ekonomin är dålig dras de ekonomiska resurserna in och kommunerna tvingas dra in på skolans budget. Den kommunen jag kommer ifrån drar ytterligare åt sin budget inför nästa läsår. De pedagoger jag mött i verksamheten är både stressade och uppgivna då pengar knappt finns till att köpa läromedel.

Både utrustning men även kunskap saknas för att utnyttja IKT är min mening. Dagens ungdomar även kallade ”digitala infödingar” tror jag kan mycket mer i många fall kring teknologin än deras pedagoger. Jag tycker inte det är rätt att sätta dagens pedagoger i denna sits. De får knappt någon utrustning eller utbildning/fortbildning men kraven ökar ständigt på dem. Språket ex. utvecklas ständigt via nätet. Något som den äldre generationen inte känner till, Lindqvist, Thorslund. Min fråga är, när ska unga och vuxna få en chans att mötas?

LC100N

Digital kompetens och lärande - IKT och pedagogik för det 21:a århundradet